KIRUNAMETODEN   ETT   DJÄRVT   GREPP.

              (Nedskrivet av Hugo Brännström och redigerat av Lennart Nordström).

 

   En injusteringsmetod som under l 970 och 80-talet blev mäkta populärt var ett lågflödes-systemet som kallades Kirunametoden. Upprinnelsen till Kirunametoden var att Östen Sandberg anställd hos NAB Konsult i Luleå och tjänstgjorde i Kiruna under att par decennier kring 1960 - 80-talet. Han engagerade sig starkt för energibesparing vilket kom att kulminera under den s.k. oljekrisen under andra hälften av 1970-talet. Östen S. insåg att de dittills existerande värme-installationerna var kraftigt överdimensionerade och injusteringarna bristfälligt utförda. Att tillrättalägga detta inom Kiruna kommuns fastigheter blev en huvuduppgift för Östen S. Att flödet i systemen var alltför stora kunde konstateras genom de små temperaturfallen genom radiatorerna. En justering av flödesmängden ledde till att pumparna såväl flödesmässigt som dess tryckuppsättning blev för stora. I de flesta fall krävdes ett pumpbyte.

   Att flödesmotståndet i rörsystemet minskade kvadratiskt med flödesmängden var välkänt. Då fjärrvärme var etablerat i många större städer och orter inom landet där ett av kraven var låga returtemperaturer i Fjärrvärmesystemen så insåg man att stora temperaturfall i de sekundära systemen var att föredra. I Kiruna där man producerade värme i ett fåtal relativt stora oljeeldade centraler hade det påbörjats fjärrvärmeliknande system där låga returtemperaturer passade in i bilden vilket även påverkade verkningsgraden i pannorna positivt.

   Alla de samlade praktiska erfarenheterna ledde till att vid OUT bibehålla den då vanliga framledningstemperaturen +80°C och minska på flödet i respektive radiator så att temperatur-fallet blev extremt stort (ofta ned till rumstemperaturen). De låga flödena i system som skapades på detta sätt gav då i de relativt grova distributionsledningarna mycket låga flödesmotstånd.

   Genom att minska flödet i de överdimensionerade rörsystemen (producerade före 1970) insåg Östen S. att flödesmotståndet i rörsystemen var minimala och kunde försummas. Han hade skapat ett tryckkärl av radiatorsystemet med samma drivtryck vid samtliga radiatorer som ej påverkades av flödesförändringar. Detta gjorde injusteringsarbetet betydligt enklare då varje radiator oberoende av övriga systemet kunde injusteras var för sig.

   Då en stor del av befintliga installationer inom Sverige kunde inlemmas i denna injustrings-metod var det många fastighetsbolag som med stöd av Östen S. anammade metoden. Med pumpens anpassning till rimlig tryckuppsättning och flöde kunde radiatorerna instrypas efter dess effekt. Tabeller upprättades för resp. strypdon med förinställningsvärden. Se appendix C.

   Då flödena till radiatorerna var extremt låga uppstod två "problem".   Det ena var att de befintliga strypdonen (returkopplingar och radiatorventiler) ej var anpassade till så små flöden. Armaturtillverkarna började se över sina strypdon för förbättringar vilket var en "godgärning" för framtiden. Det andra var att en stor del av radiatorns värmeyta uppfattades som ”kall” vilket man klagade på trots att rumstemperaturen var acceptabel.

   På detta sätt kunde en stor del av Sveriges äldre överdimensionerade och dåligt injusterade system "räddas". Under 1980-talet proklamerade myndigheterna att s.k. lågtemperatursystem skulle gälla framgent vilket betydde att tidigare normalt +80°C framledningstemperatur skulle sänkas till max +55°C, detta för att bädda för framtida lågtempererade värmekällor såsom värmepumpar, solfångare o.d.

   Genom noggrannare rörberäkningsmetoder (med datorhjälp) och den låga max. fram-ledningstemperaturen gjorde att Kirunametoden som injusteringsmetod ej längre passade in i bilden. Beräkningsmetoden hade än en gång "stått pall" för inbrytningen. Tilltron till termostatventilerna som regulator och som komplement till beräkningsmetoden blev allt mer accepterad. När termostatventilerna övertog uppgiften som finjusterare av flödesfördelningen blev ej förinställningarna så "millimeternoggranna" att man kunde tillåta sig en mindre

flödessäkerhetsmarginal.

 

Med hälsningar från:

Hugo Brännström, Radiomasten 11, 973 43 Luleå, tel./fax 0920-22 59 92

2004-11-10