Rättegångs- och Polissaker.

_

ST 28/10 1879

Förfalskning af lånehandlingar.

Stadsfiskalen härstädes hade till måndagen den 13 i denna månad, efter derom gjord angifvelse av kamreraren i Sala stads sparbank kronolänsmannen Axel Rydin, å tjenstens vägnar låtit med laga stämning till härvarande rådstufvurätt inkalla egobrukaren Per Ad. Petersson i Delbo och vice korporalen vid Östra Westmanlands kompani af kongl. Lifregementets Grenadierkår J. P. Arman i Armanbo, Sala socken, att stånda ansvar för förfalskning af lånereversal, hvarå tilltalade P. A. Petersson den 8 i innevarande månad uti härvarande sparbank sökt ett lån å 500 kronor.

Af den inför Rätten härstädes samma dag, den 13. företagna undersökningen framgick, att Petersson och Arman i samråd om att för gemensam räkning söka ett lån i härvarande sparbank, falskeligen skrifvit ej mindre alla borgesmännens namnteckningar, nemligen Johan Lindgren i Delbo, L. Andersson i Åby, båda uti Sala socken samt bergslagsbrukaren C. E. Fernberg i Snarpsätra på Sala stads område, än ock vittnenas namn, så väl på reversalets framsida till bekräftelse af lånesökandens P.A.Petersson egen namnteckning, som äfven å reversalets baksida borgesmännens, hvilka nu samtelige tillstädes enstämmigt förklarade, att deras namnteckningar å reversalet i fråga voro falska och att de om dess tillkomst ej hade någon vetskap samt att de ej heller någonsin gifvit bifall till Petersson och Arman att å reversalet teckna deras namn såsom borgen. Förloppet om tillkomsten af ofvan omförmälda falska lånereversal är i summariskt sammandrag följande: tilltalade Petersson och Arman hade den 4 d:s sammanträffat i Sala landförsamlings sockenstuga och då träffat öfverenskommelse att för gemensam räkning söka erhålla ett lån i Sala stads sparbank. Några personer att vända sig till för erhållande af vederhäftig och antaglig borgen hade ingendera af dem vidtalat och inga hade de heller på förslag. Arman hade emellertid då vid tillfället å en medhafd blankett till lånereversal i sparbanken skrifvit kontexten till borgesmeningen å reversalets baksida och derefter till Petersson detsamma öfverlemnat, sedan han med honom aftalat, att de skulle sammanträffa onsdagen den 8 här i Sala, då sparbanksdirektionen hade samanträde och beviljade lån. Så skedde, och Petersson medförde lånereversalet sådant han detsamma emottog af Arman vid förra sammanträffandet. Efter hållen öfverläggning hade de kommit öfverens att här ingen person för dem var att hänvända sig till med begäran om borgen för det tillämnade lånet hvaföre de blifvit ense att sjelfve teckna några i deras hemtrakt boende personers namn under borgensförbindelsen, samt sedemera vidtala dessa personer att godkänna detta och erkänna den i deras namn tecknade borgen. Inne uti polisen Nordströms vid Handtverksgatan här i staden belägna bostad hade kontrahenterne Arman och Petersson sedemera förfärdigat det af Petersson medförda lånereversalet (derå kontexten till borgesmeningen redan förut, som nämdt är, var skrifven) sålunda, att Arman ifyllt summan och kompletterat den tryckta kontexten å lånereversalet samt skrifvit samtelige borgesmännens namn samt jemväl sitt namn under vittnesmeninggarne. Petersson hade tecknat sig som lånesökande samt skrifvit vittnet C. A. Anderssons namn och adress, hvarefter han enligt öfverenskommelse med Arman ingått i sparbankslokalen och för belåning aflemnat det nu färdiga, men förfalskade lånereversalet.

Misstankar om förfalskningen uppkommo på så sätt att en del närvarande direktionsledamöter i sparbanken väl kände till en af borgesmännens, nemligen Lars Anderssons i Åby namnteckning, som å det för belåning nu inlemnade reversalet förrådde främmande hand, och då ena vittnet, korporalen Arman, som vid tillfället jemväl var närvarande, tillspordes om han verkligen sett L. Andersson sjelf skrifva sitt namn under borgesmeningen, svarade denne att så icke var förhållandet, men att han, L. Andersson lemnat sitt bifall dertill att annan person finge å reversalet skrifva detsamma.

Inför rätten erkände så väl Petersson som Arman hvad i afseende å förfalskningen låg dem till last, förmenande dock Petersson att Arman tubbat honom till förevarande brottsliga handlings begående. Arman deremot påstod att Petersson öfvertalat honom att i förfaskningsbrottet vara Petersson behjelplig.

Upptäckten af nu omförmälda förfalskningsbrott hade ledt till närmare undersökning i sparbanken om der möjligen funnos andra af tilltalade Petersson och Arman förfalskade lånehandlingar, hvarvid det befanns att de bägge hade i banken hvar sitt äldre förfalskadt lånereversal; ett under N:o 504, utfärdadt den 13 juli detta år och lydande å 250 kronor med P.A. Peterssons i Delbo namnunderskrift som låntagare och med borgen försedt af Joh. Lindgren, Delbo, A. Jansson, Delbo, A. J. Andersson Enåkers socken, Blomsteräng, samt Arv. Andersson gårdsegare i Sala och bevittnadt af J. P. Arman i Armanbo samt C. A. Andersson, Bornebo, Sala socken; samt ett under N:o 715, utfärdadt den 27 November 1878 och lydande å 190 kronor, med J. P. Armans namnunderskrift som låntagare och försedt med borgen af hemmansegaren E. Andersson, Sjövasskärret, Enåkers socken och rusthållaren H. Myrberg, Kullbacka, Kila socken samt bevittnadt af soldaten P. E. Östman vid Ösby, Sala socken och A. Kullberg, Kullbacka, Kila s;n, den sistnämndes namnteckning jemte bomärke.

C. A. Andersson vid Bornebo och Joh. Lindgren i Delbo, nu vid rätten närvarande, hvilkas namn funnos å reversalet N:o 504, fingo taga detta i betraktande och förklara att deras namnteckningar å detsamma voro falska och att de saknade all vetskap om reversalets tillkomst och icke heller tillåtit att deras namn finge derå tecknas.

ST 31/10 1879

Erkännande de tilltalade, Petersson och Arman, att namnteckningarne å reversalets i fråga voro falska, utom borgensmannen Arv. Anderssons namn hvilket de påstod att denne sjelf skrifvit, medgåfvo de äfven att de bägge två varit öfverens och medvetne om förfalskningen, som hvad sjelfva namteckningarne beträffa skulle blifvit skrifna af Arman, likväl i Peterssons närvaro.

Beträffande lånereversalet N:o 715, så förmälde Petersson att han med dettas tillkomst icke hade någon del och att han ej heller bekommit något af de penningar, som Arman å samma reversal i sparbanken lyftat. Arman erkände riktigheten af dessa Peterssons uppgifter.

I afseende å de namnteckningar, som å reversalet N:o 715 förefunnos, påstod Arman att borgesmannen E. Andersson i Sjövasskärret och vittnet P. E. Östman sjelfva derå skrifvit sina namn, deremot medgaf han att H. Myrbergs och A. Kullbergs namn blifvit af honom sjelf skrifna å reversalet, Myrbergs dock med af denne sjelf dertill lemnadt bifall.

Målet blef för vidare upplysningars vinnande uppskjutet att till förnyad handläggning företagas de 20 oktober och de tilltalade, Petersson och Arman förklarades skyldiga att i häkte genast inträda.

Af de tilltalades till rätten infordrade prestbetyg framgår att Petersson är född i Delbo, Sala socken, den 28 juli 1845; att han är gift sedan 1873 och har hustru samt tre minderåriga barn i lifvet; att Arman är född den 12 augusti i Enåkers församling; att han är gift andra gången med Margareta Ersdotter, född i Nora; att hustrun lefver och att makarne likaledes hafva tre minderåriga barn i lifvet.

Då målet till förnyad handläggning förekom inför rätten den 20 dennes, voro till denna dag inkallade, för att i saken höras, And. Joh. Andersson i Blomsterängen, Erik Andersson i Sjövåsskärret, båda i Enåkers socken, And. Jansson i Delbo, Sala socken, rusthållaren J. H. Myrberg i Kullbacken, Kila socken, soldaten P. E. Östman i Ösby, Sala socken, och förre soldaten Ad. Kullberg i Kullbacka, Kila socken, och hade alla desse nu infunnit sig å ort och ställe. Åklagaren anmälde, att han sökt få jemväl Arv. Andersson till denna dag inkallad till rätten, men icke kunnat med kallelsen honom anträffa. – And. Joh. Andersson och And. Jansson nu först hörda öfver sina namnteckningar å reversalet N;o 504, det de fingo taga i betraktande, förklarade båda sammanstämmande, att deras berörda namnteckningar voro falska och att de sammalunda icke hade någon vetskap om reversalets tillkomst.

Arman vidhöll att And. Joh. Andersson lemnat honom tillåtelse att å reversalets teckna Anderssons namn som borgen, men medgaf att han sjelf och icke Petersson skrifvit vittnet C. A. Anderssons namn under reversalet. Petersson erkände att han å reversalet tecknat borgesmannen Arv. Anderssons namn, men påstod Petersson att den förre, som förut ingått borgen för ett äldre lån, som Petersson i Sparbanken erhållit och för omsättning af hvilket lån förevarande reversal tillkommit, lemnat Petersson tillåtelse att å omsättningsreversalet fortfarande teckna Arv. Andersson såsom borgesman. Vid tiden för lånets omsättning skulle Andersson enligt tilltalade Peterssons påstående varit sjuk, så att han sjelf icke kunnat skrifva sitt namn, hvilket föranlett, att Petersson utverkat Anderssons tillåtelse, att teckna hans namn under borgensförbindelsen.

För öfrigt vidhöllo de tilltalade sina uppgifter om ifrågavarande reversal och tillkomsten af densamma.

E. Andersson i Sjövasskärret, J. H. Myrberg i Kullbacka, P. E. Östman i Ösby och Ad. Kullberg härefter hörda, angående sina namnteckningar å Armans reversal N:o 715, förklarade alla samtelige, att deras namnteckningar å reversalet i fråga voro falska, samt att de i detsammas tillkomst icke hade någon del eller tillåtit Arman att å reversalet teckna deras namn.

Arman erkände nu sammanlunda, att han å detta reversal förfalskat E. Anderssons och Myrbergs namn, men påstod att Östman egenhändigt skrifvit sitt namn å reversalet. Förmälande Arman vidare, att förevarande af honom i Sparbanken tagna lån ursprungligen varit å 225 kr, men genom omsättning nedgått till 190 kr. det af Arman vid första lånets erhållande begagnade reversal hade jemväl varit falskt och försedt med samma borgesmäns namnteckningar som nu det sednare; att Östman med vetskap om förfalskningen dock bevittnat båda reversalen och att Östman af det undfångna lånet bekommit 50 kr.

Östman bestred fortfarande att han varit medveten om den af Arman anställda förfalskningen samt att han icke heller bevittnat något lånereversal åt Arman. Han hade af denne sednare visserligen förl. Året fått låna femtio kronor, men derå nu afbetalt 30 kr och således blott skyldig Arman 20 kr.

Å ett för Östman framlagdt papper fick denne derpå teckna sitt namn, och skref dervid fullständigt sina förnamn. Namnteckningen befanns något olik den å reversalet N:o 715 förekommande; deremot var Östmans nu gjorda namnteckning fullkomligt lika hans namn å en af kamreraren Rosenström företedd och i Uplands enskilda Bank diskonterad vexel, som Östman erkände sig hafva accepterat.

ST 4/11 1879

A. J. Andersson i Blomsterängen, Er. Ersson i Åby och Arv. Andersson närvarande i Rätten sessionsrum fingo nu taga sednast omförmälda reversal i betraktande, dervid förklarade enstämmigt de alle att deras namn å berörde handling icke voro af dem selfve skrifna och att de om reversalets tillkomst saknade all vetskap, samt att de icke medgifvit någon hvarken Petersson eller Östman att teckna deras namn såsom borgen å den omhandlade skuldförbindelsen.

I sammanhang härmed hördes nu jemväl Arv. Andersson om sin namnteckning å det förut omförmälda lånereversalet N:o 504 af den 13 juli detta år och förklarade Andersson, efter att hafva tagit i skärskådande berörda namnteckning, att den ej var af honom gjord och han ej heller gifvit tilltalade Petersson tillåtelse att å reversalet teckna honom såsom borgesman.

Härefter föredrogs ännu en lånehandling hvarå i härvarande sparbank tilltalade Arman och grufvearbetaren L. E. Ågren undfått lån. Reversalet befanns dagtecknat den 15 juli i år och förekom uti sparbanksnoteringrne under N:o 525. på fråga, framställd till Ågren, medgaf denne att han utgifvit och egenhändigt underskrifvit berörda reversal och att lånet i fråga ursprungligen varit lydande å 250 kr., men efter tre omsättningar nedgått till 110 kr., derå nuvarande reversal lydde, samt att lånet delats mellan honom och Arman, på så sätt, att han af det ursprungliga beloppet erhållit 150 kr och Arman 100 kr. Ågren och Arman hade i afseende å anskaffande af säkerhet öfverenskommit att föranstalta om hvar sin borgesman, och hade i enlighet dermed Ågren anskaffat borgen af A. E. Andersson samt Arman borgen af Jan Jansson i Kroksbo. Derjemte hade de hvar för sig vidtalat en person att bevittna deras och löftesmännens namnteckningar. Vid lånereversalens skriftliga uppsättande hade så tillgått, att sedan handlingarne blifvit af Ågren underskrifne och hann förskaffat sin borgesman och sitt vittnes namnteckningar derå, hade han för hvarje gång derefter lemnat lånehandlingen till Arman, som föranstaltat om sin borgensmans och det andra vittnets namntecknar derå. Så hade tillgått äfven i fråga om förevarande reversal. Ågrens borgesman A. E. Andersson i Åbylund och vittnet Joh. Fr. Sjöström, hade sjelfve, påstod Ågren, skrifvit sina namn å så väl detta reversal, som å de föregående; deremot hade han sig icke med visshet bekant om borgesmannen Jan Jansson och vittnet A. F. Jansson sjelfve skrifvit sina namn å reversalet, eller om desses namn blifvit å reversalet falskeligen skrifna af Arman.

Denne senare erkände att han å omhandlade reversal jemväl falskeligen skrifvit borgesmannens Jan Janssons i Kroksbo och vittnet A. F. Janssons i Mossboda namn; vitsordade riktigheten af Ågrens uppgifter, dock med den skillnad att Jan Jansson och A. F. Janssons namn å nu i frågakomna reversal redan varit skrifna, då reversalet av honom lemnats till Ågren för anskaffande af Anderssons och vittnet Sjöströms namn; uppgifvande Ågren vidare, på derom framställd fråga, att Ågren sett huru Arman å reversalet tecknat J. Janssons namn och följaktligen varit medveten om den af Arman gjorda förfalskningen.

Ågren medgaf jemväl att Jan Janssons och Å. F. Janssons namn varit å reversalet skrifna, då han af Arman detsamma emottog, men påstod dock fortfarande att han icke haft någon vetskap om att borgesmannens och vittnes namnteckningar voro å reversalet förfalskade.

Personerna, hvars namn förekommo å berörde reversal, dels som borgen och dels såsom vittnen, nemligen J. Jansson i Kroksbo, A. E. Andersson och Johan Fr. Sjöström i Åbylund samt A. F. Jansson i Mossboda voro nu tillstädes vid rätten och fingo taga detsamma reversalet i betraktande; förklarade dervid J. Jansson och A. F. Jansson att deras namnteckningar å ifrågavarande lånehandling voro falska; deremot medgåfvo så väl A. E. Andersson som Joh. Fr. Sjöström att de egenhändigt skrifvit sina namn å merberörde reversal, Andersson som borgensman och Sjöström såsom vittne till Ågrens och Anderssons namnteckningar.

Vidare hördes de tilltalade, Petersson, Arman och Östman om ytterligare en från Uplandsbankens kontor härstädes till rätten inlemnad vexel af den 19 juni detta år, medgifvande de tilltalade att densamma jemväl vore falsk och att de sig emellan delat det å denna vexel hos banken erhållna lån. Förmälande först Östman att han å vexeln tecknat Armans och Erik Erssons i Åby namn, hvilken sednare dock icke lemnat bifall dertill att hans namn finge å vexeln ifråga tecknas och följaktligen vore dennes namnteckning falsk.

Petersson förklarade att han varit medveten om den utaf Östman verkställda förfalskningen af E. Erssons i Åby namn å berörde vexel och hade han sjelf tecknat Arv. Andersson såsom trassent å vexelns baksida; men skulle, enligt Peterssons utsago, Arv. Andersson lemnat Petersson tillåtelse att teckna Andersson som endossent å vexeln; påstående äfven Petersson att Arman afvetat Östmans förfalskning af Erik Erssons i Åby namn.

Arman förmälde i afseende å berörde vexel att han öfverenskommit med Petersson och Östman att i Uplandsbanken söka upptagande af ett lån å vexeln, men att han måst resa till exercisplatsen före vexelns utfärdande och fördenskull nödgats anmoda Östman att å vexeln teckna hans namn. De hade varit öfverens om att Östman skulle skaffa Er. Erssons i Åby och Petersson Arv. Anderssons namn å vexeln, men sade sig icke afvetat at Östman förfalskat Er. Erssons namn å densamma och viste icke heller huru Arv. Anderssons namn tillkommit.

Er. Ersson och Arv. Andersson, hörde om sina namnteckningar å vexeln, förklarade att dessa voro falska; bestridande Arv. Andersson att han lämnat Petersson tillstånd att teckna Andersson såsom trassent å vexeln.

Sedan härefter alla de inkallade gjort framställning om ersättning för sin inställelse vid rätten och sedan slutligen, på derom framställd fråga Arman upplyst att han och L. E. Lindgren i Ösby delat de penningar, som hos Uplands enskilda bank bekommits å den derstädes belånade, vid förra rättegångstillfället i frågavarande vexeln den 19 Aug. detta år, öfverlemnade åklagaren och ombuden för Sala sparbank och Uplands enskilda bank målet till domstolens afgörande, dervid åklagaren, med vidhållande af sitt påstående om ansvar å tilltalade Petersson, Arman, Östman och Eklund för förfalskning af lånehandlingar jemväl yrkade ansvar å Ågren för denne, med vetskap om den af Arman verkställda förfalskningen af reversalet N:o 525 af den 15 juli detta år, begagnat sig af och belånat samma reversal; och yrkade åklagaren dessutom att varda godtgjord för de kostnader personernas inkallande till rätten honom tillskyndat enligt ingifven räkning.

Bankernas ombud hrr kapten Fredenberg och notarien Rydin yrkade att Uplands enskilda bank och Sala sparbank måtte tillerkännas ersättning af de tilltalade för de belopp, som på de i målet i frågakomna förfalskade lånehandlingarna i omförmälda banker bekommits.

Då vidare icke förekom till antecknande, så förständigade rätten att utslag skulle i målet meddelas följande dag, tisdagen den 28 oktober kl. 12 på dagen; de tilltalade Petersson, Arman och Östman skulle hållas häktade men tilltalade Eklund å fri fot försättas.

Sedan omhandlade ranskningsmål påföljande dag, tisdagen den 28 nästl. october af rätten företogs till slutligt afgörande, och de tilltalade ånyo för den sittande rätten inställde, resolverades och afsades följande hä i korthet samanfattade domslut:

Hvad först anginge åtalet mot arbetarne J. E. Eklund och Ågren så fann rätten det vara bevisligen ådalagdt, att Eklund gemensamt med tilltalade Arman den 13 november 1879 hos Sala sparbank belånat ett af honom (Eklund) samma dag utgifvet reversal å 200 kr., å hvilket reversal varit förfalskade så väl löftesmännens som vittnets namnteckningar; att Ågren jemväl gemensamt med Arman den 30 juli detta år hos Sala sparbank belånat ett af Ågren den 15 i samma månad och år utgifvet reversal å 110 kr., å hvilket varit förfalskade, dels ena löftesmannens och dels ena vittnets namn, men att deremot utredning icke kunnat vinnas om det varit Eklund eller Arman som falskeligen skrifvit den ene borgesmannens namnteckning å reversalet af den 13 november 1878; och ehuru antagligt vore, att Eklund och Ågren vid reversalens belåning egt kännedom om förenämnda förfalskningar, men som mot deras nekande full bevisning om deras brottslighet derutinnan icke framkommit, så kunde Eklund och Ågren, i brist af sådan bevisning, åt saken icke fällas.

Vidkommande derefter åtalet emot tilltalade Petersson, Arman och Östman, så var dels genom desses egna erkännanden och dels af hvad öfrigt i målet förekommit lagligen styrkt att Prtersson föröfvat fyra särskilda förfalsk-ningsbrott, på grund hvaraf rätten jemlikt 4 kap. 2 § och 12 kap. och 21 §§ strafflagen, pröfvade rättvist döma tilltalade Pettersson att för alla dessa förbrytelser i en bot hållas till straffarbete i två år och derutöfver i fem år vara medborgerligt förtroende förlustig samt Arman, den der på grund, jemväl dels eget erkännande, och dels af hvad öfrigt under ransakningen utrönt blifvit, var förvunnen till sju särskilda förfalskningsbrott att för alla dessa sina förbrytelser, på grund af åberopade lagrum, i en bot hållas till straffarbete i tre år och sex månader samt att i sex år derutöfver vara medborgerligt förtroende förlustig, och Östman, hvilken föröfvat två särskilda förfalsningsbrott, att i en bot för dessa sina förbrytelser hållas till straffarbete ett år och att i tre år deutöfver vara medborgerligt förtroende förlustig. Härförutom förpliktigades dels Pettersson och Östman att gemensamt till Sala sparbank utgifva 265 kr.; dels Petersson och Arman gemensamt till samma inrättning 250 kr.; dels Petersson och Östman gemensamt till Upl. enskilda bank 100 kr.; och dels Arman ensam till Sala sparbank 500 kr. samt till Upl. enskilda bank 200 kr.hvarjemte brottslingarne skyldige ersätta vittnen och betala öfrige i målet hafde kostnader.